.

Vi har haft två riktigt tunga dagar här hemma. I söndags var vi tvungna att avliva vår katt. Allt kom väldigt plötsligt, men katten var i mycket sämre skick än vi trodde. Hon hann bli 17 år så gammal var hon definitivt, men det gör fortfarande ont. Speciellt för Patrik som har känt katten i 17 år. Den blir ju som en familjemedlem, även om denna katt kanske inte var den mest sociala så saknar vi henne. Det gör ont att se den man älskar må så dåligt. Jag själv har ju överflöd av hormoner och reagerar starkare bara på det så ni kan ju tänka er hur ledsna vi har varit. Det kändes så fel alltihop, även om det i slutändan var det bästa för katten.

Man ska verkligen inte ta någon för givet, så mycket har vi lärt oss. Dumt att man alltid ska inse sånt när det är "för sent". Dagens lärdom: Ta vara på varandra <3

Vila i frid